Dags att ta steget och kasta sig in i bloggvärlden. Känns som att jag har kastats in i många världar under den senaste tiden.

Att lämna allt det trygga hemma i Falun och styra fötterna mot Oslo och allt vad det innebär att bo i en storstad. Men jag har ju min största trygghet med mig som lite hjälp på vägen, vem ska annars läsa kartan?!

Känner mig dock som en liten bokstav mitt bland alla stora här i Oslo. Tjejen som inte vet vad ordet stress betyder och bråttom, det existerar inte. Här står jag på t-bane stationen mitt i centrum utan att känna mig stressad. Alla de "stora bokstäverna" Springer som galna runt omkring mig med handsfree i ena örat mp3 i andra och portföljen med den bärbara datorn i handen. Morgonens tidning i ett fast grepp under armen och kaffe i pappersmugg i den andra handen. Och där står jag och funderar på om jag ser ut att gå i slowmotion i andras ögon med tanke på deras tempo.

Men om det nu är så det ser ut så kvittar väl det. För jag tänker inte ha grått hår och va rynkig som en 70 åring vid 30 års ålder!